Att förlåta

Inre karriär - coachens nyhetsbrev v 6

Innan du läser texten.
Se den här videon »

Den anklagade mannen i videon har förstört livet för många familjer. Och alla talar de om det för honom. Han inte är värd ett skit. Ändå sitter han med uttryckslöst ansikte. Troligen (nu spekulerar jag) för att han i hela sitt liv fått höra hur värdelös han är. Han har lärt sig att inte bli berörd. Men när en pappa till en dotter som han tagit livet av förlåter honom - då kommer tårarna och han bryter ihop. För att han blir behandlad som en människa, vilket han antagligen inte varit van vid.

Det svåra är att förstå hur pappan kan förlåta den person som tagit ifrån honom hans dotter. Första tanken är kanske att pappan fått en chock eller är galet religiös och lärt att man ska förlåta som Gud lärt. Pappan tillstår dock att det är svårt att förlåta som han lärt sig att man ska göra, men han gör det ändå. Men varför, och hur kan han?

Jag har coachat många människor som inte kunnat förlåta sitt ex, sina föräldrar eller före detta kompisar. Inombords är de upptagna av det som hänt i det förflutna. Min uppfattning är att de missuppfattat vad förlåtelsen innebär.

Förlåtelsen handlar inte om den andra personen. Den handlar om dig. Förlåtelse handlar inte alls om att acceptera den andra personens beteende. Att förlåta handlar om att kunna släppa tankarna, lämna det förflutna och gå vidare i livet. Den där pappan kommer aldrig att kunna förstå eller acceptera vad mördaren gjort mot hans dotter. Men han förlåter för sin egen skull, för att finna ro i sina tankar och för att kunna gå vidare. För om han skulle gå vidare med ett inre hat skulle det innebära att hans liv skulle bli ännu mer smärtsamt än det redan är.

Jag säger inte att det är lätt att förlåta. Det är något av det svåraste som finns. Och det kan ta tid. Det handlar absolut inte om att acceptera vad den andra har gjort eller sagt. Du förlåter för att du ska kunna gå vidare.

Jag vet inte vad du har i din ryggsäck så det går aldrig att jämföra eller förstå, man kan inte jämföra smärta eftersom den är personlig.

Jag kan inte heller jämföra pappans upplevelse med det hat som jag själv kände till några personer i mina yngre dagar. Men jag kände ändå ett starkt hat mot dem, och eftersom de hade gjort mig illa önskade jag att det skulle gå dåligt för dem. Det innebar att jag under några år bar på något som hände under några dagar i mitt liv. Nu har jag släppt det. Det existerar ju inte längre, så varför förstöra framtiden också genom att fortsätta älta det förflutna? Det skulle vara som att överta mina plågoandars roll och själv fortsätta utsätta mig för det jag hatade dem för. Då skulle jag varje gång jag tänker på det återupplever det som hände. Och eftersom tanken skapar känslan i kroppen så är det precis som om det händer igen och igen och igen…

När jag tillslut förlät dem så slutade jag plåga mig själv, även om det inte betyder att jag kommer att acceptera det de gjorde.

Veckans insikter:

- Jag säger inte att det är lätt att förlåta någon som gjort dig illa. Det handlar inte om att acceptera den andres beteende. Förlåtelsen handlar om att du ska få frid i dig själv så att du kan gå vidare.
- Förlåtelse innebär inte att du måste acceptera ett beteende du inte gillar hos den andra personen.
- Förlåtelse handlar om att förlåta för att du själv ska få frid i ditt inre och må bättre så att du kan gå vidare i livet.

Tillsammans kan du och jag förändra ditt liv.