| GRATIS NYHETSBREV MED REGELBUNDNA TIPS | STEFAN I MASSMEDIA | "JAG FICK HJÄLP AV STEFAN" |
| Hem | |
| Anlita mental tränare | |
| Framgångshistorier | |
| Tips & självhjälp | |
| Stefan i massmedia | |
| Frågor och svar | |
| Nyhetsbrevet | |
| Om mental träning | |
| Kontakt | |
Öppna ditt sinne och släpp in nya...
Inre karriär - coachens nyhetsbrev v 13
För många år sedan jobbade jag som hantverkare. Just den här gången renoverade jag en hög trappuppgång i ett stort kontorshus. Jag fick balansera i en ställning på några brädor för att nå upp och var totalt fokuserad på uppgiften.-Hur går det? hörde jag plötsligt någon säga.
-Bra, svarade jag kort utan att slippa titta ner.
-Kanon, för det behöver verkligen piffas upp här inne, fortsatte rösten.
Jag svarade ja i ett tonläge som markerade att jag var upptagen och egentligen inte ville bli störd.
-Ja, det har länge varit slitet här och man kan undra vad alla kontorssnubbar gör eftersom det blir så skitigt och slitet, fortsatte rösten. Det är inte som vi hantverkare, vi sköter i alla fall om sakerna vi får.
Den här killen gav sig inte – han skulle ha igång en konversation med mig. Jag kände mig tvungen att hoppa ner eftersom jag hade svårt att koncentrera mig och prata samtidigt.
-Hurdå? frågade jag, fortfarande lite avogt inställd.
-Jo, sa han med glimten i ögat, vi hantverkare sköter om saker och ting och vi gör det mycket bättre liksom.
Vadå ”vi”, var han och jag kompisar nu?
Jag kände irritationen växa över att jag fått avbryta mitt jobb för att prata med den här killen, som jag varken kände och eller ville lära känna. Jag hade egentligen ingen som helst lust att prata med honom eftersom min höjdrädsla gjort att det tagit mig en bra stund att komma upp på ställningen.
Nu stod han där och pratade och pratade och ville väl vara kompis antog jag i mitt irriterade tillstånd. Men för mig var det fel tidpunkt. Jag hade fått avbryta mitt jobb och därför bestämt mig för att han inte var min typ och att jag inte gillade honom. Till slut gick han och jag fortsatte med renoveringen.
En vecka senare, på ett annat ställe i huset, hörde jag igen den välbekanta rösten.
-Tjena hur är det? Japp den rösten kände jag igen.
Eftersom han redan låg på minus hos mig gav jag honom ingen respons. Jag hade bestämt mig för att inte gilla honom så jag bara byggde på mitt ogillande. Men, omständigheterna ville annorlunda. Det dröjde inte länge förrän jag åter stötte på honom, den här gången med en kompis. Eftersom jag redan hade dömt ut honom så hamnade även kompisen i samma fack. Men ärligt talat, hade någon frågat mig varför jag inte gillade honom så hade jag nog inte kunnat svara.
Sen tog det ungefär fyra månader innan jag stötte på honom nästa gång, vid hissen.
-Tjena, sa jag, trots att jag fortfarande inte riktigt ville prata.
-Hej, svarade han och såg lite ledsen ut.
-Hur är det? frågade jag, eftersom han verkade annorlunda.
-Jo, under omständigheterna är det bra, svarade han undvikande. -Hur då menar du? frågade jag, precis som jag helt plötsligt ville vara hans kompis.
-Äh, jag var hos läkaren för tre månader sedan för att jag hade ont i halsen. Då upptäckte de en godartad tumör som de opererade bort.
-Ojdå, var allt jag kunde få ur mig, eftersom det han sa började förändra min syn på honom.
-Nu är den borta, så det är ok. Men det värsta är att de upptäckte att jag har leukemi.
Plötsligt noterade jag hur trött och sorgsen han såg ut och att han hade plåster och ärr på halsen som jag tidigare inte sett. Det var som om det stått en ny person framför mig.
-Man får väl se hur länge man får leva, sa han och gick sin väg med slokande axlar.
Jag var skakad. Jag kände det som om jag fått en hästspark rakt i hjärtat. För under mitt filter av förutfattade meningar såg jag honom äntligen som han var – en människa som precis som du och jag vill vara frisk och leva ett lyckligt liv. Men mina tankar var i vägen för att ta in något nytt jag hindrade mig själv från att lyssna på honom istället så lyssnade jag på mina tankar om honom, därför hörde eller såg jag inte vem han egentligen var. Om jag hade släppt mina förutfattade meningar tidigare så hade jag förmodligen sett och hört en helt annan person. Vi kanske till och med hade kunnat skratta ihop de gångerna vi träffats! Vi kanske inte hade varit vänner men jag hade fått träffat en helt annan person utan mina tankar och förutfattade meningar.
Händelsen blev en lärdom för mig. Jag kan inte förändra det som hänt, men jag kan anstränga mig att behandla nästa person jag möter med respekt och ett mer öppet sinne. Och jag hoppas verkligen att han lever och har ett bra liv.
Veckans övning:
Öppna ditt sinne för nya saker eller för nya människor du möter. Eller öppna det för saker eller människor du redan stäng ute.
1. Lyssna på människor utan förutfattade meningar, för att du vill det – inte med en baktanke om att du ska få något eller i väntan på att du själv ska få berätta om ditt.
2. Personen framför dig vill också bli bemött med respekt, känna sig betydelsefull och bli älskad, precis som du och jag.
3. Även om personen inte skulle vara som du så är det en människa som också förtjänar din respekt. Säkerligen finns det något intressant att lyssna till eller få insikt i, bara du vill.
4. Du behöver inte älska dem du möter, eller bli vänner med alla men behandla dem väl så ska du se att både din och deras värld förändras.
5. Prova nya saker med ett öppet sinne.
6. Eller prova de saker som du redan dömt ut, men denna gång med ett öppet sinne.
7. Du kan även boka en kurs eller anmäla dig till ett seminarium som tar upp saker du inte håller med om, eller tror på, bara för att få in nya saker i din värld.
Lycka till berätta gärna hur det gick.
Läs mer om hur du kan anlita Stefan Pettersson som din egen mentala tränare >>
Tillbaka till nyhetsbreven >>
Läs mer om mental coaching i coachens tips och självhjälp >>
Mental tränare och mental coach Stefan Pettersson
Kontakta Stefan >>
| Stefan Pettersson · Blåbärsstigen 39 · 144 37 Rönninge · 08-532 553 70 · coaching@stefanpettersson.se |